Svensk ordbok 2009, webbversion
rycka upp
´
sig
verb
ryckte ryckt
,
pres.
rycker
ryck·er
●
ta sig samman
psykol.
laget ryckte upp sig i andra halvlek och var nära segern
rycka upp sig
sedan 1745
Subst.:
vbid1-889357
uppryckande
,
uppryckning